Intressant ledare i dagens (22 sep-13) Expressen
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/myterna-om-valfarden/
Det pågår en svartmålning i media om det mesta i samhället. Man pratar om nedrustning, besparingar, brist på pengar/resurser. Ändå satsas det mer på de flesta områdena Vad är det som är fel?
Man undrar ju t ex hur det kan komma sig att privata alternativ får stora summor pengar över på friskolor, äldreomsorg, läkarmottagningar etc. Skulle det vara så att kvaliteten är sämre än inom den offentliga sektorn, så skulle väl folk inte välja dessa alternativ! Eller om man vänder på det - varför klagas det alltid på bristande resurser inom den offentliga sektorn och inte den privata? Se på sjukhusen t ex. Eller vilken sektor som helst. Vart tar pengarna vägen och kan de användas på ett bättre sätt? Sammanträds och administreras det för mycket inom den offentliga sektorn?
Jag har erfarenhet av två olika privata äldreboenden inom demensvården. Inget av dem var direkt dåligt, men på Carema, där min mor bodde de sista 1½ åren av sitt liv var det toppen. Hon fick själv bestämma sina tider, man tog bort den tunga medicineringen som gjorde henne sömnig och apatisk, hon lugnades med promenad ute eller i korridoren i stället eller annan distraktion, hon fick ligga i soffan i allrummet med kontakt med personalen (och hennes kontrollbehov täckt) när hon inte kunde sova i sin lägenhet etc. Då har ju Carema under tiden varit på tapeten i media. Detta boende i Sundbyberg var det inget fel på och fantastisk personal. Det blev litet av en chock för mig, då hon inte fick bo kvar på det första boendet här i Åkersberga. De tyckte att hon var för stökig och jobbig. Då hade vi tur att det blev en plats ledig i Sumpan. Alternativen hade varit något ställe i Värmland eller Dalarna! På Carema tyckte de inte alls att hon var särskilt stökig. Inte värre än andra demenspatienter.... En fråga o inställning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar