Garanti på akuten???

I fredags kväll (17/12-2010) åkte jag och maken, efter kontakt med Sjukvårdsupplysningen, in till akuten på Danderyds sjukhus. Vi var där till kl 23. Snabbt in på ett rum för provtagning av en sjuksköterska. Sedan rullades jag ut i korridoren, där man får ligga i små bås. Inget mer hände på hela natten.

Dem gamla damen i båset bredvid hade legat sedan kl 18 och hela tiden får hon besked, om att 4 är före, innan doktorn kan komma till henne. På morgonkulan, efter 12 timmar, blir hon förflyttad till en avdelning. Jag har fortfarande 4 före mig, sedan 2. Det blev ingen nattsömn för varken maken, som fick sitta på en obekväm stol eller mig, som låg på en smal, hal brits. Halkan förstärks av en plastmadrass på det hala underlaget och ett lakan, som inte ligger kvar. Kudde i samma plastmaterial. Det var dessutom ett evigt spring hto och dit av personal. Ingen information alls om väntetid eller läge. Utom till damen bredvid, som ringde i klockan stup i ett.

Kl 09.30 efter dryga 10½ timme rullas jag in på ett rum och får jag träffa doktorn första gången. Jag kom in med en jättebula på insidan av höger lår, halvvägs ner till knäet. Har en historik med ett flertal proppar7lungemboilier på sjukhuset i fråga. Doktorn trodde inte det var något allvarligt, men ville ändå göra ett ultraljud. Där öppnade de inte förrän kl 10, trodde hon. Efter en stund stax någon in huvudet och säger att ultraljudet öppnar kl 11. Kl var strax över 12, när jag hämtades till röntgen. Åter på akuten vid 12.45. Sedan tar det ytterligare ½-timme tills doktorn är tillbaka och skriver ut mig. De vet inte vad svullnaden (som är som en på tvären ituskuren apelsin och röd plus gör ont) beror på, men jag ska hålla koll och komma tillbaka, om det blir värre. Kl 14 är vi hemma igen, efter närmare 15 timmar. Skönt att veta, att det troligen inte är en ny propp i alla fall.

Hade vi fått veta 1) att det troligen inte var något "farligt/allvarligt" 2) att ultraljudet inte öppnar förrän kl 11 lördag, så hade vi ju åkt hem och avvaktat det senare. En plats på akuten hade blivit ledig. Uppenbart var ju att det fanns andra, som var allvarligare sjuka, eftersom jag hamnat i den oprioriterade kön, som åkte bakåt, så fort någon sjukare kom in under natten.

Det är ju en läkare, som borde göra bedömningen av allvaret i åkomman och därmed köordningen. Någon läkare tittade inte på mitt ben, förrän efter 10½ timme. Har för mig, att det ska finnas en garanti, att läkare ska ha bedömt patienten, senast efter 4 timmar på akuten. Det gäller uppenbarligen inte.

Hornborgasjön

Det var bara ca 2000 tranor vid Hornborgasjön i år 6-7 april. Det kom visserligen 1000 till under sön-dagen, så det var 3000, som flög iväg till sovplatsen. Isen låg fast på sjön, bara några få vakar hade öppet vatten. Antalet sångsvanar var lika stort och de jördes mer än tranorna. Kul ändå. Det var 7 gången jag var där och minsta antalet tranor. Vid Kvissmarne i Närke var det massor av gäss, mest grågäss, men även sädgäss, spetsbergsgåd, kanadagås och någon enstaka vitkindad gås. Plus en havs-örn på nära håll. Den satt på en åker med två kråkor, som retades med den. Riktig kanonobs, särskilt när den lyfte. Tyvärr ingen riktigt bra bild genom bussfönstret.

Snudd på att antalet skådare/åskådare var större än antalet tranor! Vädret var fint och än litet kylig vind. Det gjorde att det var populärt med litet gymanstik. Såg ut som mänsklig trandans!

 

Den riktiga trandansen, som ju även då fåglarna är många, mest består av litet hopp och skutt blev det aldrig någon riktig fart få. Då var det mer bråk bland sångsvanarna, som bröstade sig mot varandra och flaxade med vingarna.




Jag fick en bra bild på skillnaden mellan vanlig
och mindre sångsvan. Det är inte alltid så lätt att se de mindre i de stora flockarna av sångsvan. Här stod de nära varandra och med näbbarna fint åt sidan. De mindre är ju definitivt mindre och har mer svart på näbbarna.

Det blev även orrspel på söndagsmorgonen på Skövde skjutfält. Inte heller nu lika många eller ens särksilt intensivt. 6-7 orrtuppar spelade, men stod ganska spridda. Förra gången var de 17 plus en hona, som tittade på i en trädtopp. Därtill en fasantupp mitt bland orrtupparna! Orrarna är ju en bit bort, så det blir dåliga bilder. Det är lättare att plåta skådarna!

 

 

Annars är det en vecka kvar till knäoperationsdatumet, 16 april. Jag håller tummarna för att det ska gå bra och att jag inte får några proppar i benen/lungorna. Risken för det senare är rätt stor, eftersom jag har en APC-resistens. Slutar äta min waranmedicin idag, för att få ner PK-värdet inför operationen. Förtunnat blod är ju inte så lyckat, då det är svårt att stoppa blödningar.