måndag 23 september 2013

Förbättringar på väg 276 - Österåker

Förbättringar på väg 276 - Österåker

Detta med anledning av debatten på Stationsvägen söndag 22 september på Trafikens dag.

I mitt tycke behövs brett samförstånd och gemensamt agerande för att hitta bra lösningar på våra trafikproblem t ex köerna genom centrum på morgnarna och kvällarna. Det hjälper inte att lappa&laga för att lösa akuta problem. Risken är att problemen då bara flyttar till ett annat ställe. Tvåfilig väg, blir enfilig litet längre ut bara... Vi måste trycka på SL, Trafikverket m fl tillsammans för att ge kraft åt våra förslag.

lördag 21 september 2013

Pengar är inte allt

Intressant ledare i dagens (22 sep-13) Expressen

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/myterna-om-valfarden/

Det pågår en svartmålning i media om det mesta i samhället. Man pratar om nedrustning, besparingar, brist på pengar/resurser. Ändå satsas det mer på de flesta områdena Vad är det som är fel?

Man undrar ju t ex hur det kan komma sig att privata alternativ får stora summor pengar över på friskolor, äldreomsorg, läkarmottagningar etc. Skulle det vara så att kvaliteten är sämre än inom den offentliga sektorn, så skulle väl folk inte välja dessa alternativ! Eller om man vänder på det - varför klagas det alltid på bristande resurser inom den offentliga sektorn och inte den privata? Se på sjukhusen t ex. Eller vilken sektor som helst. Vart tar pengarna vägen och kan de användas på ett bättre sätt? Sammanträds och administreras det för mycket inom den offentliga sektorn?

Jag har erfarenhet av två olika privata äldreboenden inom demensvården. Inget av dem var direkt dåligt, men på Carema, där min mor bodde de sista 1½ åren av sitt liv var det toppen. Hon fick själv bestämma sina tider, man tog bort den tunga medicineringen som gjorde henne sömnig och apatisk, hon lugnades med promenad ute eller i korridoren i stället eller annan distraktion, hon fick ligga i soffan i allrummet med kontakt med personalen (och hennes kontrollbehov täckt) när hon inte kunde sova i sin lägenhet etc. Då har ju Carema under tiden varit på tapeten i media. Detta boende i Sundbyberg var det inget fel på och fantastisk personal. Det blev litet av en chock för mig, då hon inte fick bo kvar på det första boendet här i Åkersberga. De tyckte att hon var för stökig och jobbig. Då hade vi tur att det blev en plats ledig i Sumpan. Alternativen hade varit något ställe i Värmland eller Dalarna! På Carema tyckte de inte alls att hon var särskilt stökig. Inte värre än andra demenspatienter.... En fråga o inställning?

Folkpartiet

Jag kandiderar för Folkpartiet. Det framgår inte av det förra inlägget.

I provvalet kan endast Fp-medlemmar rösta.

Kandiderar i provvalet

Jag kandiderar till provvalet eftersom jag blivit nominerad.

Det gäller både till Landstinget (Stockholms län) och till kommunen (Österåker). Det blir väl sista gången, kanske. Nästa gång är jag 69... men det är ju ingen ålder! Få se.

Det behövs alla åldrar och erfarenheter inom politiken. Särskilt inom äldreomsorgen, skolan/förskolan och socialvården. Där har egen erfarenhet och empati stor betydelse.

Det är inte lätt att skriva ihop något på 300 tecken inkl mellanslag, för att presentera sig själv och det man tror på och vill jobba med. I mitt fall handlar det mycket om tillgänglighet (inte bara fysisk) t ex till vården, kollektivtrafiken. Det är viktigt att få kontinuerlig rehabilitering för kroniskt sjuka och funktionshindrade. Där räcket 10 gånger à 1 gång per vecka t ex med sjukgymnastik inte långt. Det gäller ju att på sikt förbättra funktionen, att må bättre. Är man kroniskt sjuk, hjälper det inte mer än tillfälligt medan man är under behandling. Det är inte som att fixa till en bruten arm.


Ett tag sedan

Ser att jag inte varit inne här och skrivit på ett tag. Det finns ju andra kanaler....



Knäet är opererat. Det blev en ½ protes, insidan. Det har gått rätt bra i det stora. Blir svullet av ansträngning och gör ont, men det är inget bestående. Bättre än det var innan, vilket ju var huvudsaken. Ingen nattlig värk t ex. Trappor är fortfarande svårt, särskilt nerför.

Man undrar ju över rutinerna på sjukhuset. Jag skulle vara på plats, Descutanduschad och klar kl 7 på avdelningen. Detta gjorde att jag stannade över natten på patienthotellet för att slippa åka hemifrån i ottan. Hämtades i operationskläder av en vaktmästare, som körde mig genom hela sjukhuset i rullstol. Man bygger om på Danderyd, så det var dammigt och dant. Väl på avdelningen fick jag sedan ligga i min säng och vänta, vänta. Bortåt 1 hämtades jag ner - i samma kläder och duschning - till operation. Där fick jag också ligga en timme eller så innan det var dags. Jag funderar: hur mycket av den bakteriedödande effekten var kvar? Man hör ju så mycket om smitta av olika slag.... Nåja, det gick bra. Bara en penicillinkur i samband med att agrafferna togs bort.