Kroniskt sjuka får samordna egen vård
Bra artikel om kroniskt och/eller multisjuka och hur de hamnar i kläm i vården. En huvudansvarig läkare, borde ju vara självklart. Inte minst när det gäller medicineringen, så att det man får, inte motverkar varandra. Förstärker de varandra, kan det ju i stället bli övermedicinering och biverkningar p g a det.
onsdag 26 mars 2014
måndag 10 mars 2014
Dyra läkemedel - för alla?
Det kommer fram nya läkemedel, men ack så dyra. Uppåt 1 miljon per patient och år. Blir det så, att dessa läkemedel bara ges till den påstridige/starka, till yngre och män? Det är ofta äldre och särskilt kvinnor, som får de gamla läkemedlen. Det har hänt alltför ofta. Se t ex medicinerna till reumatiker. Nu kanske även cancer. SvD har en artikel om kostanden för nya cancermediciner 10 mars 2014.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-mediciner-mot-cancer-slukar-pengar_3344660.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-mediciner-mot-cancer-slukar-pengar_3344660.svd
söndag 22 december 2013
Diskriminering på arbetsmarknaden
Skrämmande läsning som Lena Mellin refererar till i
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article18068906.ab
Man får inte vara över 55 eller under 30, inte ha barn, inte vara religiös (i någon tro verkar det som), inte ha sjukdagar, inte vara överviktig mm mm, om man vill ha jobb. Då har man inte ens räknat upp funktionshinder. Sedan klagar en del över att man inte hittar arbetskraft!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article18068906.ab
Man får inte vara över 55 eller under 30, inte ha barn, inte vara religiös (i någon tro verkar det som), inte ha sjukdagar, inte vara överviktig mm mm, om man vill ha jobb. Då har man inte ens räknat upp funktionshinder. Sedan klagar en del över att man inte hittar arbetskraft!
söndag 8 december 2013
Fågelart nr 300
Har fått in nr 300 den 23 november 2013. 300 sedan jag började kryssa arter.
Förr var ju det en bedrift. Idag har de, som skådar mycket, uppåt 460 arter. Det är ju mycket lättare med larm i fickan, GPS-markeringar, internet etc. Kanske är vi även fler skådare idag, som håller ögon och öron öppna? Kul med 300 och Rapphönediplom i vilket fall som helst!
Jag började kryssa arter i samband med en bussresa till Hornborgasjön 2005, för att titta på trandansen. Hade varit där tidigare och sett 6 500 tranor, när jag var på konferens på Billingehus. En av deltagarna var enga-gerad i Trandansen och ordnade en buss en tidig morgon. Denna gång var det med ett studieförbund och StOF. Det triggade igång kryssandet! Blev väl närmare 100 arter på en gång!
Sedan har det fortsatt med en del resor - ett par gånger till till Hornborgasjön bl a med Rapphönorna, ett antal resor till Skåne/Västkusten/Öland med StOF och andra föreningar. Dessa resor är ett trevligt och lärorikt sätt, att skåda fåglar. Det är många kunniga skådare, som gärna delar med sig av sitt kunnande.
Samma sak med skådande i hemmatrakterna - ensam eller tillsammans med någon fågelskådar-förening. Sedan är det ju också så, att fler ögon och öron upptäcker mer än ett par. Plus att det är trevligt med sällskap!
Jag har inte åkt på några långa "drag" efter larm på arter, som jag inte har på listan. De, som har många kryss, åker ju land och rike runt, för dessa rariteter. Mitt första drag på egen hand var den rödhalsade gåsen på Djurgården 2008. Jag undrade hur, jag skulle kunna hitta den på Djrugården. Det är ju stort! Satt på bussen, som åkte över Djurgårdskanalen vid värdshuset och där var den!!! Fick gå tillbaka en hållplats, men fantastiskt vacker fågel gjorde det hela värt det lilla besväret.
I år har det blivit några fler drag, men trodde inte att jag skulle få ihop till 300. Inte utan fjäll- och norrlandsarter. Fick nytt knä i våras och det har lagt hinder i vägen för alltför mycket gående både före och efter operationen. Men, nästa år så.... I vilket fall som helst har det blivit vitnäbbad islom i Eskilstunatrakten (när vi var på väg till Dalarna), citronärla i Uppsala (shoppingtur med dottern), dvärgörn, mindre sumphöna och prärielöpare vid Hjälstaviken och nu nr 300 i form av ökensten-skvättan i Trosa den 23 november. Hon poserade fint för bilder!
Jag är glad för att nr 300 blev en sådan fin art. Har ju en del "skamkryss" kvar, men det är ju så, att man kan inte alltid vara på rätt plats vid just rätt tillfälle! Och ha uppmärksamheten riktad på just den fläcken, just då.
Förr var ju det en bedrift. Idag har de, som skådar mycket, uppåt 460 arter. Det är ju mycket lättare med larm i fickan, GPS-markeringar, internet etc. Kanske är vi även fler skådare idag, som håller ögon och öron öppna? Kul med 300 och Rapphönediplom i vilket fall som helst!
Jag började kryssa arter i samband med en bussresa till Hornborgasjön 2005, för att titta på trandansen. Hade varit där tidigare och sett 6 500 tranor, när jag var på konferens på Billingehus. En av deltagarna var enga-gerad i Trandansen och ordnade en buss en tidig morgon. Denna gång var det med ett studieförbund och StOF. Det triggade igång kryssandet! Blev väl närmare 100 arter på en gång!
Samma sak med skådande i hemmatrakterna - ensam eller tillsammans med någon fågelskådar-förening. Sedan är det ju också så, att fler ögon och öron upptäcker mer än ett par. Plus att det är trevligt med sällskap!
Jag har inte åkt på några långa "drag" efter larm på arter, som jag inte har på listan. De, som har många kryss, åker ju land och rike runt, för dessa rariteter. Mitt första drag på egen hand var den rödhalsade gåsen på Djurgården 2008. Jag undrade hur, jag skulle kunna hitta den på Djrugården. Det är ju stort! Satt på bussen, som åkte över Djurgårdskanalen vid värdshuset och där var den!!! Fick gå tillbaka en hållplats, men fantastiskt vacker fågel gjorde det hela värt det lilla besväret.
I år har det blivit några fler drag, men trodde inte att jag skulle få ihop till 300. Inte utan fjäll- och norrlandsarter. Fick nytt knä i våras och det har lagt hinder i vägen för alltför mycket gående både före och efter operationen. Men, nästa år så.... I vilket fall som helst har det blivit vitnäbbad islom i Eskilstunatrakten (när vi var på väg till Dalarna), citronärla i Uppsala (shoppingtur med dottern), dvärgörn, mindre sumphöna och prärielöpare vid Hjälstaviken och nu nr 300 i form av ökensten-skvättan i Trosa den 23 november. Hon poserade fint för bilder!
Jag är glad för att nr 300 blev en sådan fin art. Har ju en del "skamkryss" kvar, men det är ju så, att man kan inte alltid vara på rätt plats vid just rätt tillfälle! Och ha uppmärksamheten riktad på just den fläcken, just då.
Skolbarnens prestationer
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article17982778.ab
En artikel i Aftonbladet ang "chockresultaten" i den färska PISA-undersökningen, där svenska skolbarns resultat dyker nedåt mer än i andra länder. Den nedåtgående trenden finns i många av de västerländska länderna t ex Finland, som ju legat i topp länge och varit något man sett upp till i Sverige. Diskussionen har ju gått: vad gör de, som inte vi klarar av?
En delförklaring kan ju vara frågan om vad man mäter i proverna. Är det en utantilläxa eller ett sätt att tänka? Vi kanske behöver både och - det räcker inte med att kunna resonera sig fram till ett svar eller att hitta det på internet. Vi måste också kunna bedöma om ett svar är rimligt eller ej dvs förstå vad man gjort, för att få fram ett svar. Idag - och även förr vet jag av egen erfarenhet - fick de duktigare eleverna sitta med matten på egen hand och sedan kolla i facit, om man gjort rätt eller ej. Där stod bara ett svar, inte hur eller varför man gjort si eller så, för att få fram det. Förödande och "dödande" för intresset för ett ämne!
Här kommer en debattartikel till, Expressen denna gång:
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/jan-bjorklund-borde-grata/
Säkert en del sanningar i båda!
En artikel i Aftonbladet ang "chockresultaten" i den färska PISA-undersökningen, där svenska skolbarns resultat dyker nedåt mer än i andra länder. Den nedåtgående trenden finns i många av de västerländska länderna t ex Finland, som ju legat i topp länge och varit något man sett upp till i Sverige. Diskussionen har ju gått: vad gör de, som inte vi klarar av?
En delförklaring kan ju vara frågan om vad man mäter i proverna. Är det en utantilläxa eller ett sätt att tänka? Vi kanske behöver både och - det räcker inte med att kunna resonera sig fram till ett svar eller att hitta det på internet. Vi måste också kunna bedöma om ett svar är rimligt eller ej dvs förstå vad man gjort, för att få fram ett svar. Idag - och även förr vet jag av egen erfarenhet - fick de duktigare eleverna sitta med matten på egen hand och sedan kolla i facit, om man gjort rätt eller ej. Där stod bara ett svar, inte hur eller varför man gjort si eller så, för att få fram det. Förödande och "dödande" för intresset för ett ämne!
Här kommer en debattartikel till, Expressen denna gång:
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/jan-bjorklund-borde-grata/
Säkert en del sanningar i båda!
måndag 2 december 2013
Maten på särksilda boenden m fl ställen
En bra rapport om antalet undernärda åldringar på våra särskilda boenden. Länkar både till Folkpartirapporten och till ett inlägg från Starbrink (Fp):
http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_20449/scope_0/ImageVaultHandler.aspx
http://bit.ly/1dMMBF7
Varför är det så trist med maten, att man inte vill eller orkar äta? Jag tror ju att det måste till något extra - doften av mat som tillagas, uppdukat med fint porslin, duk på bordet, kanske ett glas vin (som ökar aptiten och välbefinnandet), litet lugn och ro. Detta gäller även de personer, som bor hemma och får hjälp av hemtjänsten med maten. Hur kul är det att äta direkt ur plasttråget med mat, som värmts upp i micron? Nej, gör måltiden litet festligare! Då kommer nog matlusten. Så var det säkert även när de gamla var yngre!
Sällskap vid matbordet är också viktigt. Är säker på att maten smakar bättre och att man äter mer, när man ser andra äta. Är det inte så medan vi är yngre också?
En annan brist i detta sammanhang är vätska. Man känner inte törst på samma sätt, när man blir gammal. Många blir uttorkade. Viktigt att få i sig vätska i tillräcklig mängd. Vätskebrist är ett sjuk-domssymtom - yrsel, förvirring mm. Det kan i sin tur leda till fallolyckor med skador.
http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_20449/scope_0/ImageVaultHandler.aspx
http://bit.ly/1dMMBF7
Varför är det så trist med maten, att man inte vill eller orkar äta? Jag tror ju att det måste till något extra - doften av mat som tillagas, uppdukat med fint porslin, duk på bordet, kanske ett glas vin (som ökar aptiten och välbefinnandet), litet lugn och ro. Detta gäller även de personer, som bor hemma och får hjälp av hemtjänsten med maten. Hur kul är det att äta direkt ur plasttråget med mat, som värmts upp i micron? Nej, gör måltiden litet festligare! Då kommer nog matlusten. Så var det säkert även när de gamla var yngre!
Sällskap vid matbordet är också viktigt. Är säker på att maten smakar bättre och att man äter mer, när man ser andra äta. Är det inte så medan vi är yngre också?
En annan brist i detta sammanhang är vätska. Man känner inte törst på samma sätt, när man blir gammal. Många blir uttorkade. Viktigt att få i sig vätska i tillräcklig mängd. Vätskebrist är ett sjuk-domssymtom - yrsel, förvirring mm. Det kan i sin tur leda till fallolyckor med skador.
tisdag 26 november 2013
Amaryllis|Vi i Villa
Amaryllis|Vi i Villa
Några amaryllistips!
Min adventsamaryllis. Ena stängeln började bli överblommad till första advent, den andra på samma höjd hade precis slagit ut. Inget kvar av denna till jul! Måste köpa ny lök.
Några amaryllistips!
Min adventsamaryllis. Ena stängeln började bli överblommad till första advent, den andra på samma höjd hade precis slagit ut. Inget kvar av denna till jul! Måste köpa ny lök.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)