I fredags kväll (17/12-2010) åkte jag och maken, efter kontakt med Sjukvårdsupplysningen, in till akuten på Danderyds sjukhus. Vi var där till kl 23. Snabbt in på ett rum för provtagning av en sjuksköterska. Sedan rullades jag ut i korridoren, där man får ligga i små bås. Inget mer hände på hela natten.
Dem gamla damen i båset bredvid hade legat sedan kl 18 och hela tiden får hon besked, om att 4 är före, innan doktorn kan komma till henne. På morgonkulan, efter 12 timmar, blir hon förflyttad till en avdelning. Jag har fortfarande 4 före mig, sedan 2. Det blev ingen nattsömn för varken maken, som fick sitta på en obekväm stol eller mig, som låg på en smal, hal brits. Halkan förstärks av en plastmadrass på det hala underlaget och ett lakan, som inte ligger kvar. Kudde i samma plastmaterial. Det var dessutom ett evigt spring hto och dit av personal. Ingen information alls om väntetid eller läge. Utom till damen bredvid, som ringde i klockan stup i ett.
Kl 09.30 efter dryga 10½ timme rullas jag in på ett rum och får jag träffa doktorn första gången. Jag kom in med en jättebula på insidan av höger lår, halvvägs ner till knäet. Har en historik med ett flertal proppar7lungemboilier på sjukhuset i fråga. Doktorn trodde inte det var något allvarligt, men ville ändå göra ett ultraljud. Där öppnade de inte förrän kl 10, trodde hon. Efter en stund stax någon in huvudet och säger att ultraljudet öppnar kl 11. Kl var strax över 12, när jag hämtades till röntgen. Åter på akuten vid 12.45. Sedan tar det ytterligare ½-timme tills doktorn är tillbaka och skriver ut mig. De vet inte vad svullnaden (som är som en på tvären ituskuren apelsin och röd plus gör ont) beror på, men jag ska hålla koll och komma tillbaka, om det blir värre. Kl 14 är vi hemma igen, efter närmare 15 timmar. Skönt att veta, att det troligen inte är en ny propp i alla fall.
Hade vi fått veta 1) att det troligen inte var något "farligt/allvarligt" 2) att ultraljudet inte öppnar förrän kl 11 lördag, så hade vi ju åkt hem och avvaktat det senare. En plats på akuten hade blivit ledig. Uppenbart var ju att det fanns andra, som var allvarligare sjuka, eftersom jag hamnat i den oprioriterade kön, som åkte bakåt, så fort någon sjukare kom in under natten.
Det är ju en läkare, som borde göra bedömningen av allvaret i åkomman och därmed köordningen. Någon läkare tittade inte på mitt ben, förrän efter 10½ timme. Har för mig, att det ska finnas en garanti, att läkare ska ha bedömt patienten, senast efter 4 timmar på akuten. Det gäller uppenbarligen inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar